tisdag 30 april 2013

Hotel California

Några timmar efter krokodilsafarin anlände vi äntligen till Manuel Antonio och Hotel California. Vistelsen började bra, vi blev utan anledning uppgraderade till ett rum med havsutsikt. Tack och bock.

Pura vida-tvålar är vanligt förekommande här i Costa Rica.
Varsin säng för en gångs skull, på Hotel Luisiana i Santa Ana är det mest bara queen size som gäller.
Utsikten från balkongen, helt otroligt vackert!.
Utsikten från balkongen - lite mindre inzoomat.

See you later.. salt water crocodiles

Efter vi hade tillbringat några dagar i poolen var det dags för en tripp till Quépos och Manuel Antonio för intervju och djurspaning. Vår shuttle bus stannade till efter vägen för att vi skulle få kika på saltvattenskrokodiler som hängde strax intill en vägbro i floden. De var galet läskiga och enormt stora, allvarligt talat, GALET stora! De där käkorna går inte av för hackor, en försökte till och med äta en läskburk (dumma människor som kastar skräp överallt!!). Den krokodilen tog dock till slut sitt förnuft till fånga och slutade tugga på burken i fråga.





måndag 29 april 2013

En sista utväg

Efter att ha bott på härliga Hotel Luisiana större delar av vår vistelse kände vi att det var dags att byta upp oss till en svit förra veckan. Det faktum att allt annat var fullbokat och att vi var ute i sista sekund hade självklart inget med saken att göra... 

Sängen.
Badrummet.
Walk-in closet

Bleka brudar i blixten.
Brudar i garderoben.
Som man brukar säga; ett paraply i garderoben håller doktorn borta på andra sidan gräset.

Our own private hot spring

Innan vi lämnade San José-dalen och tappade Internet för drygt en vecka sedan så var vi som sagt på en del intervjuer. Efter den intervjun vi gjorde under en bilresa mellan Escazú och Orosi-dalen kom vi fram till ett litet privat kaffeplantage där det även fanns ett hus att hyra för privata tillställningar. Dessutom fanns det en varm källa i närheten, en källa som värmde upp poolen som fanns i direkt anslutning till huset. Tyvärr så hade vi missat den lilla detaljen att vi skulle få bada efter vår intervju. Som tur var så fick vi låna en varsin otroligt smickrande baddräkt. Vi kan konstatera att costaricanerna är något kortare än medelsvensson...

Kaffeplantor en masse!
Utsikten över dalen gick inte riktigt att fånga på bild, den var magisk!
Matilda inspekterar poolen med vår intervjuperson.
Poolen hade en kopparbeläggning som skydd mot algblomning, inget klor här inte!

Väldigt inbjudande!
Trädgården var full av vackra växter!
Den fina verandan.
Vi blev bjudna på hembakt fika, egenodlat kaffe...
...och iskall lemonad
Matilda föredrog lemonaden, hon ingen kaffedrickare av rang den där damen!
Hos mig gick kaffet hem, mest för att det inte smakade så mycket...
"Don't fall", ett råd vi tyckte var passande då det ångade från vattnet från...
...den varma källan som värmer upp poolen.
Titt...
...ut!
Kaffeplantor beskurna i olika höjd för att maximera och jämna ut skörden.
Vi behöll oss under ytan för att inte exponera "stjärtskär" (titta inte på mig, Matildas ordval) och oanständiga urringningar alltför mycket. Som sagt, costaricanerna är inte riktigt lika långa som vi är...

What if God was one of us

Jag, Roberto och Frida framför taxibilen och Hotel Luisiana.
Under vår tid i Costa Rica har vi alltmer börjar inse vilka fantastiska människor vi har fått möta under resans gång. En av dem är Roberto Cervantes, en helt formidabel taxichaufför med ett enormt hjärta. Efter vårt möte med denna man var både jag och Frida mycket berörda. Under taxiresan pratade han om allt mellan himmel och jord. Roberto är en mycket religiös och omtänksam man. Under åttiotalet var han Costa Ricas dåvarande presidents privata chaufför, vilket resulterade i att han en gång fick skjutsa den dåvarande påven. Roberto berättade för oss om just den färden, och avslutade med att berätta hemligheten kring hur han hade behandlat påven, nämligen precis som han hade behandlat oss, med vördnad. När påven skulle stiga ur taxin var han mycket nöjd med sin taxiresa och lade en hand på Robertos huvud och tackade för färden. Gåshud. Den här mannen har alltså i princip blivit välsignad av en påve. Som så många gånger under vår taxiresa avslutade Roberto vårt möte med att säga "Because I have God in my heart, my heart is for everyone" och berättade att han alltid ber för sina nära och kära, och att vi nu räknades in i denna skara.

Gåshud igen, jag var så berörd att jag darrade i kroppen även när vi hade kommit upp till vårt hotellrum igen. Tänk vilken fantastisk man denna Roberto Cervantes är, helt underbar. Vi är överlyckliga om att vi kom ihåg att fråga efter hans nummer, så nu har vi visitkortet till världens bästa taxichaufför i landet.

lördag 20 april 2013

En liten fågel viskade i mitt öra..

..att en viss släkting har lite svårt med att publicera sina kommentarer. Så här kommer en liten instruktion!
Klicka på länken Inga kommentarer (eller X kommentarer om någon annan har kommenterat tidigare).
Skriv kommentaren som vanligt, välj anonym i rullisten där det står Frida (Google) ovan och tryck publicera.
Skriv in de två orden som bilderna visar i fältet nedan, tryck sedan på publicera igen.
Et voilà!

Regions

Regions
När vi var ute och snurrade i förorterna till San José under en intervjudag kom vi bland annat till Regions. Regions ägs av Actuar, ett nätverk för landsbygdssamhällen som bland annat anordnar turer i dessa samhällen. Stället vi besökte var en bladning mellan ett café och en liten shop. I butiken fanns en hel del lokalproducerade och naturliga produkter, det var svårt att hålla fingrarna i styr. De sålde bland annat väldigt fina smycken gjorda av återvunna läskburkstabbar och organiska hudvårdsprodukter.




torsdag 18 april 2013

Festival de las Artes

För en vecka sedan pågick Festival de las Artes här i Santa Ana. På plats fanns en hel del enorma skapelser gjorda av återvunnet material. Det fanns en stor scen och ett gäng marknadsstånd som erbjöd allt ifrån kokosvatten till traditionellt hantverk. Under kvällarna hölls konserter och himmelen fylldes av fyrverkerier.
Denna bild kan ni använda som referens när ni kollar på resten av bilderna. Gigantiska konstverk!


Tänka sig, vikingar kan man tydligen stöta på i Costa Rica också.


Miss Piggy i totempåle-skrud.

Träden pyntades av besökande. Här är en blomma gjord av toppen av en PET-flaska.
Ett ytterligare användningsområde för PET-flaskor.
Marionettdockor var ett återkommande inslag under festligheterna.