Tortuguero National Park

Igår ställde vi våra klockor på 04.45 och gick lite motvilligt upp när de väl ringde. Det var dags för utflykt till den karibiska sidan och bussen skulle hämta upp oss vid 05.30 så det var bara att gilla läget. När vi väl hade fått på och med oss alla saker hände dock det som inte fick hända, Matilda fick med sig hela dörrhandtaget och låskolven med sig ut när hon låste dörren. Tack och lov var det lätt fixat och virriga som vi var har vi inget bildbevis från den lilla fadäsen. Men märk mina ord, roligt var det såhär i efterhand!

Vägen till provinsen Limón var väldigt grön!

Vägen är i många fall lagd i 90° vinkel till bärväggen, med träd växandes rakt ut i vägen. Spännande, men inte så speciellt säkert kan man tycka.

Väl i bussen hade vi tänkt sova en stund, men tji fick vi. Vår käre guide, som visserligen var väldigt duktig, predikade för oss hela vägen fram till vår första destination, frukosten! Vi fick veta och se både det ena och det andra, men jag vet inte om vi kommer ihåg så mycket från de där första timmarna på bussen. Frukosten var i alla fall enastående, speciellt då vi hade varit vakna i flera timmar utan mat.

Frukost i Costa Rica, allt från köttgryta till yoghurt. Det finns något för alla, även juice med konstiga frön i!

Mätta och belåtna, men inte det minsta pigga, satte vi oss i bussen igen. Jag orkade tillslut inte hålla upp ögonen längre och somnade där någon gång mellan guidens små anekdoter. Matilda däremot, hon fick sitta fint och lyssna då hon satt bredvid vår eminente guide. Jag vet inte om jag hann sova direkt länge men när jag väl vaknade så stannade vi till mitt i ett stort bananplantage där Chiquita odlar bananer. Vi fick snällt titta på bananerna på behörigt avstånd då det enligt vår guide inte var så populärt hos the big banana att flanera runt inne bland bananträden.

En del av Chiquitas gigantiska plantage.

Bananas!

Så lustigt att se hur de växer de små sakerna.

Kakaofrukt!

Ett kakaoträd som stod lite malplacerat på någons gård mitt ute i ingenstans.

En liten biltur och ett kakaoträd senare var vi väl framme vid hamnen om man nu kan kalla den för det. Äntligen skulle turen ut till Tortuguero börja! På vägen dit såg vi en hel del Jesusödlor och några fåglar. Jesusödlorna är väldigt fascinerade då de kan springa på vatten, något som visserligen ser ganska löjligt ut. Sedan är de limegröna också, och även om det gör så att de kamouflerar sig ganska väl bland alla fallna löv så är de riktigt coola att se.

Att fånga de små ödlorna på bild var inte lätt.

Inte de ljusa fåglarna heller för den delen.

Efter några timmar i båten kom vi fram till vår slutdestination, Tortuguero. Tortuguero är en nationalpark dit de stora havssköldpaddorna på den karibiska sidan vallfärdar för att lägga sina ägg från juli till oktober varje år. Själva staden är väldigt liten och pittoreskt, men framför allt färgglad! Kulturen är mer lik den karibiska rasta-kulturen än övriga Costa Rica och jag tycker att det märktes på de människor vi stötte på längs en av öns få gator.

Färsk kokosnöt, gick mer hem hos mig än Matilda då de smakade väldigt lite kokos. Det är många plus i min bok. Notera hatten! Bara den var värd de 2000 colones vi betalade för nötterna.

Överallt fanns sorteringsstationer, här vid en färgglad skola.

Det Karibiska havet

Indierna som var med på resan tog tusen bilder poserandes vid havet. Även om vi till skillnad från dem inte låg ner i Casanova-pose så var det ändå värt en bild.

Ett ofrivilligt dopp i havet senare!

En av de få gatorna på ön. Här är det cykel som gäller!

Efter att Matilda äntligen hade fått doppa fötterna i Karibiska havet så hoppade vi ner i båten igen för att ta oss till en närliggande lodge för att äta en sen lunch. Väl där träffade vi en skön guide som bland annat hade bott i Schweiz en stund. Det hela slutade med att han gav oss en minitur i närheten där vi såg mer djur än vi såg från båtarna.

Spindlar stora som handflator. De höll sig på sin sida och vi på vår, bäst så!

En rödblå krabba som trots sin storlek var mer rädd förr oss än vi för den.

Ganska värdelös bild med tanke på det grumliga vattnet, men där i mitten simmar en liten sköldpadda.

Blue Jeans poison dart frog! Den och krabban körde matchande outfits dagen till ära!

En dum ödla som enligt vår guide ansåg sig vara perfekt kamouflerad. Bra för oss som kunde komma nära för en bild!

Ännu en ödla med ett perfekt gömställe!

En myrsloksbagge, true story!

Det största och lataste djuret på hela resan om man bortser från alla kor vi såg på vägen dit...

Allt gott har dock sitt slut och det var två nöjda men väldigt trötta damer som trampade in på rummet över tolv timmar efter det att vi lämnade Santa Ana. Jag kan lova att vi somnade lättvaggat när Matilda väl hade fått bort all sand från både skor och fötter...