Guanacaste

Igår klockan 07.00 lämnade vi Hotel Luisiana i Santa Ana och åkte iväg med en shuttlebus till Guanacaste. Resan tog allt som allt ungefär fem timmar, men det var inte så jobbigt som det kanske låter eftersom det fanns såpass mycket att se efter vägen.

Enkelriktad motorväg

Under påsken färdas väldigt många ticos till kusten. Eftersom landet har en relativt begränsad infrastruktur är motorvägen vid behov enkelriktad för att undvika enorma bilköer. Förresten, lägg märke till korset som hänger under spegeln, det är ett återkommande inslag i såväl taxibilar som andra fordon, då många människor i Costa Rica är hängivna katoliker.

En hamn.

Vacker vy från bussfönstret.

En sak är säker, människorna i Costa Rica är väldigt omtänksamma. Vid ett tillfälle stannade vår chaufför och klev ur bussen för att hjälpa en liten flicka att gå över vägen. Lastbilar, bilar.. jaa, ALLA stannade för att låta flickan passera.

Ett papayaträd.

Papegojan Berit passade på att hälsa på oss när vi hade ett busstopp.

Papegojan Bengt, förslagsvis Berits man.

Göran, kolla här ligger du och solar. Snygga badshorts!

Det finns en hel del olika ödlor i Costa Rica. Här är en av dem. Vid ett annat tillfälle såg vi en leguan på vägen, den var minst 150 cm lång och snabb som tusan så vi hann tyvärr inte ta någon bild på honom.

Klimatneutral färdkost.

Det gäller att ha koll på logistiken.